Ja som det kan gå. I november färgade jag håret senast.. Eh, vadå att inte få tummarna loss? Egentligen skulle jag ha färgat det imorgon, men frågade snälla Sara om hon kunde färga det åt mig ikväll & det gjorde hon :)

Och jag är nöjd!! En förpackning räckte!! Blev ett par småmissar, men med tanke på att jag hade ca 20-25 cm ful utväxt så är jag mer än nöjd!!

Idag så är det 7 år sedan jag stod på Norra Busstationen i Halmstad och följande telefonsamtal mellan mig & Robin utspelade sig;

Robin; - Hälsa din mamma från mig.
Jag; - Ja det ska jag göra, hon kommer ju dock undra vem du är.
R; - Vem ska du säga att jag är då? *jätteblygt & nervöst*
J; - Som min pojkvän såklart.
R; - Åh. Vill du det då? Alltså att jag ska vara din pojkvän..?
J; - Annars så hade jag väl inte sagt så, men ja, jag vill. Såvida du absolut inte vill.
R; - Ja! Eller jo, jag menar.. Gärna!

Haha! Älskade älskade Robin. Så blyg och försiktig i början, så rädd för att göra fel. Så träffade han mig. Lärde känna mig & insåg hur galen jag är. Och ändå är han kvar, 7 år senare. Makalöst. Fantastiskt. Och Magiskt..

Att vi är så lika, och så olika. Kompletterar varandra på ett så bra sätt. Vi är bra för varandra. Vi är ett bra team. Vi är Team Rocky <3

Att man kan känna en sådan total lycka är så otippat i min värld. På söndag har det varit jag & Robin i 7 år. Hur gick det till? Vart tog tiden vägen? Älskade ungen är redan 3 år gammal.. <3

Jag är så tacksam. För allt jag fått, och för allt jag kan ge. För allt jag får uppleva, för alla känslor jag känner. Just nu finns jag, kanske inte imorgon. Därför gör jag det bästa av var dag <3