Idag så är det 7 år sedan jag stod på Norra Busstationen i Halmstad och följande telefonsamtal mellan mig & Robin utspelade sig;

Robin; - Hälsa din mamma från mig.
Jag; - Ja det ska jag göra, hon kommer ju dock undra vem du är.
R; - Vem ska du säga att jag är då? *jätteblygt & nervöst*
J; - Som min pojkvän såklart.
R; - Åh. Vill du det då? Alltså att jag ska vara din pojkvän..?
J; - Annars så hade jag väl inte sagt så, men ja, jag vill. Såvida du absolut inte vill.
R; - Ja! Eller jo, jag menar.. Gärna!

Haha! Älskade älskade Robin. Så blyg och försiktig i början, så rädd för att göra fel. Så träffade han mig. Lärde känna mig & insåg hur galen jag är. Och ändå är han kvar, 7 år senare. Makalöst. Fantastiskt. Och Magiskt..

Att vi är så lika, och så olika. Kompletterar varandra på ett så bra sätt. Vi är bra för varandra. Vi är ett bra team. Vi är Team Rocky <3